VAD ÄR EN IKON?
IKON kommer från det grekiska ordet ’eikon’ som betyder ’bild’, ’avbild’. Det är samma ord som används i bibeln: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika” (Första Mos. 1:26).
Ikoner är heliga bilder som föreställer Kristus och änglar, Guds Moder, händelser ur bibeln (s k festdagsikoner) samt helgon och andra heliga personer.
Ikonen skall ge den rätta bilden av personerna eller händelserna. Ikonmålaren får inte avvika från de förlagor som finns och som grundar sig på gammal tradition i kyrkan och regler som formulerats av kyrkomöten.
Några utsagor om ikoner:
·
”en helig bild i den ortodoxa kyrkan” (Abel)
·
”Ikonen är en del av uppenbarelsen och står i gudsrikets tjänst, ögonen ser, men ser samtidigt inte, de är mörka öppningar mot evigheten” (Lönnebo-Werkström)
·
”Ikonen avbildar aldrig den yttre verkligheten utan blott en inre, den utomkroppsliga” (Sohlman)
·
”Ikonen är ett försök att göra det osynliga synbart” (Fader Robert de Caluwé)
·
”Det är inte du som ser på ikonen – ikonen ser på dig” (Fader Robert de Caluwé)
Ikonen hjälper oss att koncentrera oss på de andliga värdena. Den påminner oss de heliga personerna, liksom ett foto påminner oss om dem vi har kära.
IKONMÅLERIETS UTVECKLING
Konsten att måla ikoner utgick från Bysans och spreds därifrån till önstra Medelhavsområdet, Balkan och Ryssland. De äldsta bevarade ikonerna finns i Sinai kloster och är från 500-talet.
I Ryssland bildades många skolor och varje tsardöme hade sin egen ikonmästare eller ikonlärare. Var och en utvecklade sin egen stil och därför talar vi idag om Novgorodskolan, Moskvaskolan, Suzdalskolan m fl. Men det kännetecknande och gemensamma är den ursprungliga formen, som uttrycker det speciella bildspråket och symbolerna, som ikonmåleriet är så rikt på.
Ikonmåleriet är ett anonymt måleri, utfört till Guds ära, till största delen av okända. Vi känner dock till några ikonmålare från medeltiden, framför andra Andrej Rubljov, verksam omkring år 1400, som vi känner från ”Den gammaltestamentliga Treenigheten”, som idag finns i Tretiakovgalleriet i Moskva.